Väte (H2) är avgörande för energiomställningen mot en koldioxidneutral värld. H2 har använts i årtionden inom traditionella sektorer som raffinaderier (för hydrering), petrokemikalier och gödningsmedel (ammoniak). H2 genereras vanligtvis genom ångmetanreformering (SMR) från naturgas (=grått H2), där stora mängder koldioxid släpps ut. Reglerna blir strängare för att fånga upp koldioxidutsläppen med CCS-teknik (=blå H2). Och nya tekniker, baserade på en vattenelektrolysprocess som drivs av förnybar el, växer snabbt fram. På detta sätt produceras H2 utan koldioxidutsläpp (=grön H2) och kan användas som en ren energibärare eller som byggsten för rena transportbränslen.

• Grön H2-produktion: det finns olika elektrolys-tekniker, baserade på flytande alkali (AEL), protonutbytesmembran (PEM) eller fast oxid (SOE). Varje teknik har sina utmaningar och fördelar.
• Grön H2-transport och -lagring: olika transportalternativ används och befinner sig i olika mognadsfaser: Flytande H2 vid -253 °C, komprimerad gasformig H2 (rörledningar, ~80 bar), omvandlad till ammoniak (NH3) för enklare hantering (vid 20 bar eller -33 °C), omvandlad till en flytande organisk vätgasbärare (främst oljederivat, såsom toluen eller metanol/flytande vid 1 bar).
• Omvandling av grönt H2: typiska processer inkluderar Haber-Bosch-processen för att omvandla H2 med kväve till grönt ammoniak, och Fischer-Tropsch-processen för att omvandla H2 med CO till flytande e-bränslen. Båda processerna är komplexa och kräver temperaturhållningsapplikationer.